Svindlande höjder. Oändliga heder och ständigt piskande regn. Lera och kyla. Tystnad och blåst. Överallt en massa djur. Och så Heathcliff och Cathy. Och allt det som skiljer dem åt.
Se den.
fredag 9 mars 2012 
23:53 
Favoritkusin och jag såg en mycket bra film härom dagen; Vi som älskade varann så mycket av Ettore Scola. Den handlade om tre vänner och idealister, och hur de hanterar sina ideal i takt med att de blir äldre. Till slut konstateras
Vi skulle förändra världen, men det var världen som förändrade oss.
och
Vi drömde om framtiden, och helt plötsligt är den förbi.
Inget upplyftande tema för två kusiner i desillusion och kris, men en väldigt bra film och ett aktuellt tema för mig som ständigt och jämt undrar om jag till slut kommer att börja tjäna pengar och sluta bry mig, likt mina föräldrar och deras generation.
Mer upplyftande är då Mikael Wiehe och hans visshet att allt börjar om på nytt och nya röster alltid tar vid.
[simage=373,max,n,center,]
Hylla det som hyllas bör, för i ett samhälle där ”mer pengar kvar i plånboken” är det man mest av allt eftersträvar måste öfverklassen väl verkligen klassas som de som har lyckats? Bibelklassen bjuder härmed in till en stilstudie i den subkultur som i populärkulturella termer kallas Brats. Tänk inbakad frisyr, tänk uppkavlat, tänk seglarskor, tänk stek, tänk champagne, tänk ostron…
Ett numer legendariskt videoklipp som vi dammat av för att återuppleva gamla minnen. Jag och Annika har nyss kommit hem från vårt fyra veckor långa konfirmationsläger, och jag konfronteras genast med det faktum att mina päron går mig på nerverna (något jag ju varit befriad från ett tag, så det är möjligt att det kom som en obehaglig överraskning). Nåja, snacket går som sådant:
Mor (hörs knappt): Vilka kommer du att sakna mest från lägret?
Jag (hörs knappt): Ingen speciell…
Mor (hörs knappt): Va?
Jag: Ingen speciell!
Mor antyder att jag skulle sakna någon mer än de andra.
(Annika: Tove och Caisa(?))
Jag: ING-EN-SPE-CI-ELL!
(Annika: ”Ing-en-spe-ci-ell!”)
Mor: Är du otålig på en gång?
Elin: Ja men, alla bara tjatar på mig hela tiden!
(Och vad jag har för slags dialekt där på slutet förbryllar mig lika mycket som det förbryllar er. Förmodligen är den inspirerad av ovan nämnda brudar från Örebro.)
Nu fyra år senare är jag inte längre lika tjock och lika rödhårig men dessvärre lika otålig.
- Varför står alla så här på dansgolvet?
- Ja det är… det är stekigt liksom, det är skönt, man steker, ja visst, man steker. Så att det gör… det, det är en bra… flow liksom. Man kör på, det betyder vilken… att man tillhör…
- Men vad är en stekare för någonting?
- Stekare, ja det är en… sån där, prototyp där borta, till exempel. Vi har… brillorna, brillorna, vi har frisyren, den är inbakad, dojorna, och liksom… ja… man steker liksom, han är på, han dansar. Det är klockrent väder, det steks, det är champagne, det är ostron, det är fint väder, vi steker hårt, vi har kul.
Det blir animerat maraton på sportisen gott folk!
Jag längtar.
1/8 = sparbössa
1/4 = brevlåda
1/2 = sopnedkast
Men vart sjutton tog brevinkastet vägen?
Är det typ 1/6?
Eller var det brevnedkast?
Finns det över huvud taget något som heter så?
Den här helgen skulle enligt planerna ägnas åt städning & kemiplugg & projektplans-skrivning. De två sistnämnda sakerna har jag inte riktigt kommit igång med, men städat det har jag gjort! Jag har gått igenom hela lägenheten (nåja, så stor är den inte), slängt allt onödigt (d.v.s. saker jag en gång i tiden trodde skulle bli nödvändiga), och organiserat resten. Se där, nu kan man öppna köksskåpet utan en överhängande risk att bli levande begravd på kuppen. Det är få saker som ger en sån tillfredsställande känsla som städning :D
Fredagen blev okej, även om personen det skulle figurera kring var tvungen att avvika på grund av dålig(?) thaimat :P Vi städade i källaren (ah), åt tårta & utforskade kyrkans vindsutrymmen. Hihi. Igår medan jag gick & funderade på om jag skulle bjuda hem mig själv till min kära faster ringde hon & frågade om jag ville följa med ut & handla. Egentligen är min kassa alldeles för skral för att jag ska kunna köpa något mer den här månaden, men jag råkade ändå köpa ett par supersnygga bruna stövlar för hundra spänn. Som hittat ;) Det hela slutade med att jag faktiskt följde med min faster hem & åt middag, och sedan sov över.
I morse var det JK, och det var måttligt påfrestande. Jag är less på JK & jag är less på att det är så sjukt oorganiserat. Nåja, barnen är söta & fikat är gott, så det funkar i måttliga mängder. Nu har jag avslutat min backup av den här gamla skraltiga datorn, för om allt går enligt planerna ska jag få hem min bärbaris med posten i morgon. :D Ska bli SÅ skönt att bli av med det här åbäket!
Nej, nu är det på tiden att jag börjar studera.
Auf wiedersehen!
Ps. Ett oförglömligt citat:
Har den här väskan betytt mycket för er?
Idag har vi varit, ack, så effektiva. Skrivit ut & handlat och gud vet allt. Känns skönt att få (JK-)saker gjorda till slut! Har också fått svart på vitt att jag inte borde köpa en till fisk, så det får väl vara antar jag.. Däremot ”råkade” jag köpa en rosa vaxduk med vita prickar :P Jag kunde inte låta bli, den ville ha mig. Och den är fiin.
Just nu borde jag: Plugga biologi, skriva på dvärgen-uppsatsen, skriva på projektplanen & läsa den fuckin’ skandalromanen. Men vet ni vad? Det skiter jag fullständigt i. Jag tänker diska & sedan slå mig ned framför teven och brodera. Därmed basta.
