När vi besökte Jönköpings länsmuseum någon gång i våras medan utställningen Proggens affischer hängde där kunde jag inte hindra mig själv från att bli förälskad i den här affischen. Full av inspiration och iver gick jag därför hem till folkhögskolan jag bodde på och tryckte mig en t-shirt med motivet som jag burit med stolthet några gånger sedan dess.
[simage=259,max,n,center,]
För mig betydde motivet först enbart det som helt enkelt och konkret står på den: att halva den fysiska himlen med alla dess moln är kvinnornas och halva är männens, liksom halva jorden och dess tillgångar borde vara kvinnornas och halva männens. Inte för att jag tror att en sådan uppdelning utifrån kön är adekvat, utan för att jag tror att en sådan uppdelning är nödvändig i detta fall, då några av de som är med och delar på det vi fått att förvalta inte har klarat av att göra det rättvist utan har tagit sig rätten att roffa åt sig inte bara hälften utan i princip allt. (Och utifrån detta kan man dra paralleller till kvotering och dess vara eller inte vara, men det är en helt annan diskussion.)
Härom dagen dagen diskuterade jag tröjans budskap med en person som bestämt hävdade det som onödigt. Att man i kristna kretsar inte behöver hävda feministiska åsikter. Jag är till viss del beredd att hålla med; i den bästa av världar skulle kristna värderingar bestå av feministiska ideal. Men sanningen ser inte ut så. Den gjorde verkligen inte det förr, och den gör inte det än.
Jag gick hem och googlade på begreppet och insåg att uttrycket faktiskt härstammade från teologiska diskussioner kring kvinnans roll i kyrkan. Helt plötsligt blev det hela ännu mer intressant. Jag hittade den här artikeln ur Svensk Kyrkotidning, som trots att den har några år på nacken fortfarande är aktuell. Särskilt dessa ord fann jag slående, läs dem:
Så snälla generationskamrater, 60- 70- och 80-talister, låt oss sluta tala om den äldre generationen prästvigda kvinnor som gnälliga och bittra. Kan vi inte sluta att yrvaket tro att jämställdhetsfrågorna är överspelade eller att könsfördelningen i biskopsmötet är en slump? Sluta se 70-tals feminismen som lite pinsam! Det vi betraktar som vår självklara rätt hade inte alls varit självklart om det inte vore för alla kraftfulla kvinnor (och en och annan modig man) som kämpat den feministiska kampen, medan vi fortfarande gick på dagis.
Att kyrkan på många håll faktiskt blir mer och mer jämställd är ingen slump! Den beror på att människor som du och jag har kämpat för det de trott på; och det minsta vi som får ta del av det de åstadkommit kan göra är att erkänna att det de gjort faktiskt gett resultat. Inte låtsas som att saker har skett och kommer att fortsätta ske av sig själva, utan vårt eget agerande.
Så jag tänker fortsätta bära min tröja. För att jag tror att kampen om alla människors lika rättigheter och skyldigheter fortfarande är aktuell och viktig, men framför allt för att jag vill visa att jag är stolt över vad mina föregångare har åstadkommit och att jag kommer att göra allt jag kan för att förvalta detta.
Jag avslutar denna utläggning med en bild på en annan tröja jag gjorde i våras. Denna består av en bild på en nutida profet på det här området: det kristna fashionistiska feministiska alternativ jag älskar.
[simage=260,max,n,center,]
söndag 12 september 2010 
13:33 
