Mormorsrutor och farmor

granny squares & granny

Ikväll har jag och farmor suttit bredvid varandra och virkat mormorsrutor i hennes stuga. Jag tog med mina för att visa upp mitt senaste projekt för en av de få jag känner som delar min kärlek till handarbete, och så visade det sig att farmor höll på med nästan samma sak! Fast medan mina rutor till slut skall bli en kofta skall farmors bli bebisfiltar att skicka till behövande bebisar i östeuropa.

Mormorsrutor är mitt nya knark. Det är nästintill omöjligt att sluta när en väl har börjat, för det är så lätt och går så snabbt. Jag har aldrig varit ett fan av att virka, men detta har vunnit min fascination. Dessutom bygger idén på att man på det här viset kan ta till vara på garn man fått över, vilket är omöjligt att inte gillas. Googlar man på fenomenet inser man att möjligheterna med den här till synes anspråkslösa rutan är oändliga!

Sedan måste jag tillägga hur mycket jag älskar min farmor, och hur mycket jag uppskattar att vi kan mötas över gemensamma intressen. Generationsöverskridande vänskap for the win.

granny squares

Skrivet lördag 18 juni 2011 klockan 01:00 Kommentera Kommentarer (0)

Den glittriga partytopen

[simage=275,max,n,center,]

Länge har detta projekt legat i min handväska, och äntligen har jag tagit tag i saken och slutfört det. Inte så många timmars virkning, faktiskt, och sex kasettband senare blev jag en glittrig partytop rikare. Tyvärr inte lagom till vår avskedsfest på skolan förra torsdagen, men lagom till den avskedsbaluns som skall hållas till min ära i morgon. Mönstret är förresten från Hemmes Journal (av alla tidningar!) och tapeten jag ständigt poserat framför idag (inatt!) är den tapet jag ägnat kvällen åt att tapetsera vårt kök med (min käre fader låtsas att han låter mig göra det för att han helst vill slippa, men sanningen är att jag helt enkelt är den som är bäst på att tapetsera i vår familj, myten om mannen som den händigaste till trots).

Skrivet lördag 6 november 2010 klockan 01:29 Kommentera Kommentarer (0)

Queerkoftan

[simage=271,max,n,center,]
Tillåt mig att presentera mitt senaste projekt, det jag ägnat mig åt för att hålla mig vaken under våra föreläsningstimmar den här hösten (inte på grund av att det varit ointressant, utan på grund av att jag har så svårt med det här att lägga mig tidigt, ni vet). Sju veckor och inte en endaste söm (halleluja!) senare är den klar (och våga inte säga att den ser ut att vara trång, fastän jag om än lite motvilligt erkänner att det är just precis vad den är).
[simage=270,max,n,center,]
Knapparna har jag förresten gjort av fusat glas. Det här med att inte bara göra koftan, utan även knapparna själv är för övrigt väldigt inspirerande tycker jag. Man skulle kunna göra knappar av nästan vad som helst! (Denna koftan hade pärlplatteknappar från början, exempelvis.) Koftan jag stickade i våras (efter den där hemska fulkoftan som tog mig en evighet att göra klar) fick knappar av keramik:
[simage=272,max,n,center,]
Som avslutning återstår det bara att ställa den här frågan som vi alla funderar på: varför knäpps egentligen herr- och damkoftor åt olika håll?

Skrivet söndag 17 oktober 2010 klockan 22:43 Kommentera Kommentarer (1)

Aldrig mer en tappad vante

[simage=240,max,n,center,]

Om man är lite slarvig och ofta är på språng kan det vara en idé att knyta ihop sina nystickade vantar (de som ersätter alla jag tappat bort den senaste tiden) med ett snöre.

Skrivet måndag 8 mars 2010 klockan 00:37 Kommentera Kommentarer (0)

Elin vs. Koftan: 2-1

Vilken lättnad, nu i veckan blev den arma koftan som jag stickat på under ett års tid äntligen klar! Den är varm som ett späcklager och väger ett kilo, och till er som fått för er att patentstickning är ett trevligt sätt att sticka kan jag bara säga: ja, men inte om man tänker sticka en kofta, för det tar nämligen superlång tid och det går åt supermycket garn.

[simage=239,512,n,center,]

Jag tror att det är med koftan som med mycket annat jag gör; att jag börjar med det jobbigaste. Om man börjar med att sticka en kofta som inte är av denna värld kommer nog alla framtida koftor att kännas som en barnlek i jämförelse. Börjar man springa när det ligger en decimeter snö på trottoarerna kommer man susa fram över den bara asfalten när våren kommer. Börjar man med det mest påfrestande så kan det ju bara bli bättre.

Under koftan kan man ana mina nya, fräscha strumpbyxor som jag köpte på Stadsmissionen när vi var i Göteborg i helgen. Rosa doningar med turkosa nätstrumpbyxor över passar perfa när man ska kalasfira en färdigstickad kofta. I Göteborg sade jag också hej till UnderbaraClara, åt indisk linssoppa och hälsade på en nyinflyttad, kär vän hemifrån. Göteborg är en fin stad; kanske flyttar jag dit en vacker dag.

Skrivet måndag 8 mars 2010 klockan 00:18 Kommentera Kommentarer (1)

Tåg och tyg

Sexton timmar tog det att ta sig till skolan i måndags, och femton timmar tog det att trycka mitt tyg igår. Låt mig berätta.

När jag kom till stationen på måndag morgon stod det att tåget var inställt, men att det skulle komma en buss. Sedan stod det helt plötsligt att det inte skulle komma en buss. Efter att ha armbågat mig in till SJ-informationen, där djungelns lag rådde, hamnade jag på ett tåg till Gävle. Därifrån var tåget vidare inställt, och vi blev inknuffade i en buss som tog oss till Stockholm. När jag kom dit visade det sig att mitt tåg vidare var (surprice surprice!) inställt. Så jag fick åter igen ställa mig i kö, och åter igen fick jag uppmaningen ”Det går ett tåg om fem minuter, spring så hinner du, jag vet inte om du kommer vidare sedan, men du kommer lite närmare ditt mål.” så det var bara att springa och hoppas på det bästa. Nåja, några timmar, tåg och bussar senare var jag tillbaka på skolan, sex timmar försenad, men med en ny bekantskap. Det kan det nästan vara värt.

Mitt tygs resa började igår klockan tio. Vi har haft sedan innan jul på oss att fundera på hur vårt tyg skall se ut, men jag började alltså igår. Framförhållningens mästarinna, som jag brukar kallas. Femton timmar, 1140 rakeldrag och en blåsa i handen senare var jag helt slut och mitt tyg helt färdigt. Tänk så mycket man kan åstadkomma med lite matjesill som bränsle! Eftersom jag efter lovet började mitt nya liv och numer gör saker på en gång istället för att dra ut på det skall jag dessutom publicera bilder på spektaklet:

[simage=235,512,n,center,]
[simage=237,max,n,center,]
[simage=234,max,n,center,]

Resten av helgen har jag bland annat ägnat åt att virka på min OS-mössa. När hela Sverige virkar kan ju inte jag vara sämre, och det var riktigt roligt faktiskt. OS med för den delen! Jag har aldrig varit särskilt intresserad av sport, men jag tänkte att nu när de har så snygga mössor på sig så kan jag ju bjuda till. Och se där, det är riktigt underhållande att känna att man engagerar sig tillsammans med hela svenska folket.

[simage=238,512,n,center,]

Nu ska jag sova. Godnatt!

Skrivet måndag 1 mars 2010 klockan 00:30 Kommentera Kommentarer (1)